När det gäller svenska framgångar i fotboll brukar det sägas att det är kollektivets förtjänst. Så har det nog också till stor del varit men samtidigt har vi haft stora spelare som stuckit ut även internationellt.
Genväg: Direkt till listan.
Vi har försökt värdera spelarna efter både ligameriter och insatser i landslaget. Landslaget har ju till exempel tagit tre VM-medaljer, senast i USA 1994. Listan är högst individuell så tolkningsutrymmet är enormt.
Sedan Zlatan lagt skorna på hyllan är det tyvärr ingen nu aktiv spelare som platsar i denna fina samling. Vi får hoppas att Isak, Kulusevski med flera fortsätter utvecklas och rör om i listan.
Nedan berättar vi mer om de spelare vi precis nämnt.
Patrik "Bjärred" Andersson hede gott påbrå när han gjorde karriär i storfotbollen. Pappa Roy var en klassisk landslagsspelare och kugge i Malmö FF. Patrik kom sedan att bli kanske Sveriges bäste mittback genom tiderna.
Sin internationella karriär hade han mest i tyska Borussia Mönchengldbach som då var ett storlag. Men det var först när han värvades till Bayern Munchen som titlarna kom i så väl liga som Champions League. Han hade också en tid i Barcelona.
När Patrik Anderssson sedan kom hem till Sverige vann han SM-guld med sitt MFF 2004. Två gånger vann han guldbollen, 1995 och 2001.
Fredrik Ljungberg började sin proffskarriär i Halmstads BK 1994 och var en stor anledning till att de vann SM-guld 1997. Man förstod ganska snabbt att Ljungberg skulle bli för bra för att stanna i Halmstads BK, och frågan var egentligen bara till vilken större och bättre klubb han skulle ta vägen.
Det blev Arsenal FC som knep honom för 40 miljoner kr. Ljungberg spelade nio säsonger för Arsenal och var en av nyckelspelarna där. I England avslutade han sin karriär med att spela en säsong för West Ham. Därefter spelade han i bland annat skotska, amerikanska och japanska högstaligorna.
För fotbollslandslaget spelade Ljungberg 75 A-landskamper där han också var lagkapten under VM 2006.
Jonas Thern var under tiotalet år kring 1990-talet en dominerande spelare i såväl svenska landslaget som i de fina klubbar han spelade i utomlands.
Han var skoningslös på planen och försedd med en enorm vinnarinstinkt. Han var en fantastisk lagspelare. Efter SM-guld i Malmö 1988 flyttade han till Benfica året därpå och sedan följde även spel i Napoli, Roma och Glasgow Rangers. Därefter lade han på grund av skador 1999 skorna på hyllan.
I VM 1994 var Thern lagkapten. Han gjorde stor nytta på mitten men blev tveksamt utvisad i semifinalen mot Brasilien där Sverige slogs ut.
Ralf Edström fostrades i den klassiska värmlandsklubben Degerfors. Fortfarande är det klubben i hans hjärta. Han värvades sedan 1971 till Åtvidaberg som då var en storklubb i Sverige med mycket pengar.
Efter två SM-guld värvades han sedan till nederländska Eindhoven där han hade sina största framgångar utomlands. Han spelade också i Frankrike och Belgien. Han vann ligan i två av länderna och cupen i det tredje.
Ralfs utmärkte sig genom ett fantastiskt huvudspel. En hörna med Ralf på planen var som en halv straffspark. Han kallades skämtsamt Mr Nickson.
I landslaget gjorde han oförglömliga insatser. Vid VM 1974 var Ralf i högform och i första matchen mot senare mästarna Västtyskland öppnade han målskyttet med en otrolig volleykanon upp i nättaket. TV-kommentatorn Bengt Grive blev helt ställd och fällde den klassiska och märkliga kommentaren "och vad är klockan?".
Bosse Larsson var en otrolig dominant i svensk fotboll på 1970-talet. Det sägs att förbundskaptenen "Åby" Ericson började med att ta ut Larsson och sedan formerade laget därefter. Han var en mycket komplett spelare , hård och med stark vinnarinstinkt.
Han spelade hemma i Malmö FF som på den tiden höll hög internationell klass. 1979 lotsade Bosse Larsson sitt Malmö till europacupfinal. Bosse spelade inte mindre än 20 år i MFF.
Under en treårsperiod på 1960-talet spelade han i Stuttgart där han hade en dominerande roll och skolades om till mittfältare.
Bosse Larsson deltog i alla tre VM-turneringarna på 1970-talet och fick Guldbollen två gånger.
Nils Liedholm spelade för AC Milan från 1949 till 1961. I Milan och Serie A blev han kallad för ”Il Barone” (baronen) och "Il Conte" (greven). Baronen fick han som smeknamn för att han var bra på planen, medan greven var ett smeknamn han fick för han visste hur man skulle bete sig utanför planen.
Totalt gjorde Liedholm 23 A-landskamper. För landslaget gjorde han 12 mål och hans främsta merit där är VM-silvret 1958. I finalen mot Brasilien gjorde han faktiskt det första målet. Sverige förlorade dock med 5-2, därav silvret förstås.
Att utse Ronnie Hellström till Sveriges bäste målvakt tror vi inte är många som vänder sig mot. Han hade otroligt snabba reflexer men utstrålade också pondus i hela sitt målvaktsspel.
För att börja med VM-slutspelen så kommer säkert många ihåg det italienska målet i öppningsmatchen. Var det en snedstuds eller tabbe? Oavsett vilket så visade Hellström senare i de tre VM han deltog vilken världsmålvakt han var. Vid VM 1974 blev Sverige femma, mycket tack vare Ronnie Hellström.
Det är två klubbar som vi associerar med Hellström. Han spelade i åtta år i Hammarby innan han flyttade till tyska Kaiserslautern 1974 och spelade 10 år där.
Han var omåttligt populär i Kaiserslautern och när han slutade fick han som ende icke-tysk i klubbens historia en avskedsmatch. I samband med hans bortgång 2022 visade Hammarbys supportrar på alla sätt sin uppskattning för denne trevlige världsmålvakt.
Kurt Hamrin var en renodlad högerytter som gjorde stora insatser i både klubblag och landslag. Det mest berömda målet han gjorde var det i semifinalen i VM 1958 mot Tyskland. Han lurade upp hela tyska försvaret och ur snäv vinkel skruvade han in bollen.
Efter en kort karriär i AIK kom han till Italien. Den klubb han framför allt spelade för där var Fiorentina. Han gjorde också två år i Milan där han vann både Europacupen och Cupvinnarcupen. Kurre gjorde hela 190 mål i Serie A vilket bara Gunnar Nordahl av svenskar överträffat.
Torbjörn Nilsson är den bästa målskytten i IFK Göteborg genom alla tider. Totalt gjorde han 332 mål för dem. IFK-supportrar nöjde sig inte med att kalla honom Torbjörn utan han fick heta "Gud".
Han spelade några säsonger utomlands i Serie A och Bundesliga, men det var i IFK Göteborg han trivdes bäst. Han valde till och med att avsluta sin internationella karriär i förtid för att han ville tillbaka till IFK Göteborg.
Nilsson var också given i det svenska fotbollslandslaget under hela 1980-talet. Han valde dock att bojkotta landslaget i tre och ett halvt år när han var som bäst. Anledningen till det var för att han inte gillade dåtidens landslagscoachs 4-3-3-taktik. Han hade helt enkelt inget att tillföra laget sa Nilsson till media.
Nacka Skoglund, Zlatan och andra må förlåta, är den största bollartisten som Sverige någonsin haft. Han gick tidigt från Hammarby, och 5 matcher i AIK, till Italien som proffs i Inter. I Inter spelade han under hela 1950-talet.
Han var som sagt en bländande tekniker och blev otroligt populär i Inter för sitt sätt att spela och för sitt utåtriktade sätt. Gunnar Gren sa att Nacka var den utan jämförelse störste svensken i Italien. Tänk då på att Gren själv var stor stjärna i Milan.
Han fick många smeknamn och kanske det vanligaste var den "vajande majskolven". Nacka började och avslutade karriären i Hammarby. På grund av missbruk avled han redan vid 45 års ålder. Hammarbys supportrar hedrar på olika sätt fortfarande minnet av Nacka.
Gunnar Gren fick smeknamnet ”Il Professore” i Serie A tack vare sin goda teknik och spelförståelse. Han fick utmärkelsen bästa utländske spelare i Serie A av fakcktidningen "Gazetta dello Sport" två gånger.
1946 vann han också Guldbollen som är det mest eftertraktade priset inom svensk fotboll. Samma år vann Gren skytteligan i Serie A. Hans mest framstående prestationer inom landslaget var ett OS-guld 1948 och ett VM-silver 1958.
Gunnar Gren var det stora bollgeniet i den klassiska anfallstrion Gre-No-Li (Gren-Nordahl-Liedholm) i Milan.
Brolin kom efter spel i Hudiksvall och Sundsvall 1990 till Norrköping. Där gjorde han enorm succé. I debuten gjorde han hattrick mot IFK Göteborg och svenska folket fick lära sig en ny målgest.
Han var utan tvekan Sveriges bäste spelare under första halvan av 1990-talet. I landslaget kom han tidigt in och gjorde mål i sin första VM-match mot Brasilien 1990. 1994 var Brolin på toppen av sin karriär och vid VM i USA gjorde han tre mål och blev uttagen i världslaget.
Internationellt hade han sin storhetstid i Parma som då var ett storlag. I sina bästa stunder var han då navet kring vilket allt snurrade.
Tyvärr skadade sig Brolin svårt i en VM-kvalmatch 1994 och efter den skadan kom han aldrig upp i samma nivå som tidigare. Trots tappra försök i olika klubbar var det inget som hjälpte.
Henrik Larsson var en otrolig målskytt som var mycket framgångsrik i såväl olika klubblag som landslaget. Han spelade inte mindre än 16 år i landslaget från 1993-2009.
Från Högaborg kom han till Helsingborgs IF. Där spelade han ett år innan han gav sig ut på den internationella scenen med spel i holländska Feyenoord i tre år fram till 1997 Därefter kom han till Celtic där han under sju år gjorde otroliga 242 mål på 312 matcher.
Efter EM 2004 skrev han på för Barcelona. Där vann han både ligaguld och Champions League.
"Henke" var alltid populär hos fansen och han fick en rad utmärkelser som att han blev riddare av Brittiska imperieorden på fansens inrådan.
Gunnar Nordahl värvades till AC Milan 1949 och blev då Sveriges första fotbollsproffs. Övergångssumman låg på 75 000 kronor och hans månadslön var 1 500 kronor. I Italien blev Nordahl en pålitligt målskytt och en av Serie A:s stora stjärnor.
Nordahl vann skytteligan i Serie A fem gånger på sex år, och har det högsta målsnittet någonsin i Serie A. Han vann även OS-guld 1948. Han var en mycket kraftfull spelare med tyngd och ett hårt skott. Han tillhörde den klassiska anfallstrion Gre-No-Li i Milan (Gren-Nordahl-Liedholm).
Några landskamper utanför OS spelande Nordahl aldrig då proffs inte fick spela för svenska fotbollslandslaget vid den tiden.
Med tanke på vad Zlatan har lyckats med och vunnit under sin karriär så är det ingen tvekan om vem som ska utses till den bäste genom tiderna. Han har hela tiden utvecklats och han var vid 40 års ålder en stor målgörare i Serie A. För närvarande ligger han på tolfte plats bland de största nålgörarna i världen.
Var han än spelat har han presterat på topp. Han hör till skaran som gjort mera än 500 klubblagsmål. Exempelvis gjorde han 154 mål på 180 matcher i PSG och 29 mål på 33 matcher i Manchester United. I landslaget gjorde han 62 mål, mera än någon annan.
Vi kommer också att minnas Zlatan för den personlighet han har. Han är kvicktänkt som få och hans kommentarer är ofta sylvassa. Ingen lämnas oberörd. Många uppskattar hela personligheten Zlatan medan en del tycker att han ibland går över gränser.
Zlatan som spelare var såväl teknisk som stark. Han var en stor pådrivare för de övriga i laget oavsett var han spelade.
Läs mer: Lista över de bästa damfotbollsspelarna i Sverige genom tiderna
