USA:s president brukar ses som världens mäktigaste person. Detta påstående måste vi betrakta som sant. Att leda världens mest inflytelserika stat och att dessutom ha så stor makt i denna stat gör att presidentskapet är oerhört viktigt.
Snabblänk: Direkt till listan med presidenter.
Vid sidan av presidenten delas makten av den lagstiftande kongressen och USA:s Högsta domstol som har den dömande makten.
Presidenten i USA är statschef, regeringschef och högste befälhavare. För att jämföra med Sverige kan vi säga att presidenten är viktigare än vår statschef. Vår statschef är en kung eller drottning. Dessutom är presidenterna som Sveriges statsministrar, men med mera makt.
Inom försvaret får presidenten inte förklara krig men till exempel skicka soldater på uppdrag i 60 dagar och beordra truppförflyttningar. Presidenten kan också beordra användande av kärnvapen efter att först ha pratat med försvarsministern.
För att gå tillbaka i historian så tillträdde den förste presidenten 1789, 13 år efter USA:s självständighet 1776. 1789 infördes den nuvarande författningen.
Varje mandatperiod är fyra år och man får bara väljas om en gång. Som högst kan en president sitta i tio år. Då krävs att en president sitter minst två år, en efterträdare tar över och sitter ytterligare två hela mandatperioder.
Nedan berättar vi om alla presidenter vi precis radat upp mera detaljerat.
George Washington var mest känd för att ha grundat USA, alltså för att ha varit USA:s förste president. Han arbetade under sitt yrkesverksamma liv som militär, statsman och politiker. Han var också den som undertecknade USA:s konstitution 1787.
John Adams arbetade bland annat som advokat, diplomat och författare. Men främst blev han förstås känd för att han var USA:s andre president efter att ha varit vicepresident för George Washington.
Det "parti" han representerade, alltså federalistiska partiet, bestod av en grupp människor som stöttade den amerikanska konstitutionen. Rent regelrätt var det egentligen inte ett parti utan en rörelse som ville ena alla landområden och göra dem till delstater i USA.
Thomas Jefferson var USA:s tredje president, och även diplomat, advokat, filosof och arkitekt.
Jefferson representerade det demokratisk-republikanska partiet där alla tyckte att en stat inte var ideal, men samtidigt ett nödvändigt ont som måste finnas för att en stat ska fungera. Partiet stred också för individens fortsatta frihet mot staten.
James Madison var förutom president även diplomat. Man kan säga att han var stor i orden men liten på jorden. Han var bara 163 cm lång och vägde mindre än 45 kg. Som president var han främst ihågkommen för sin goda förmåga att debattera och för att sköta handelsrelaterade frågor.
James Monroe var en advokat, diplomat och politiker som blev USA:s femte president. Han är främst känd för att ha tagit fram Monroedoktrinen som motsatte sig europeisk kolonisering av USA.
John Quincy Adams var precis som många andra presidenter även diplomat och advokat. Men han var faktiskt även poet. Det Adams främst är ihågkommen för under sin politiska karriär är att ha hjälpt James Monroe ta fram Monroedoktrinen. Han var också känd för att vara en kraftfull motståndare till slaveri.
Förutom USA:s sjunde president var Andrew Jackson även advokat och general i USA:s armé. Efter hans tid som president prisades han för sitt arbete att föra samman alla stater. Han fick även beröm för att ha förbättrat villkoren och levnadsstandarden för "vanliga" amerikaner.
USA:s urinvånare, alltså indianerna, räknades inte in som vanliga amerikaner. Jacksons behandling av urinvånarna var minst sagt hård, så hans behandling av minoriteter var något han kritiserades för.
Martin Van Buren var USA:s åttonde president, och även advokat. Hans tid som president var inte särskilt lyckad. Han förlorade omvalet 1840, och han blev inte ens nominerad som presidentkandidat 1844.
Van Buren fick kritik för att han inte kunde ta hand om USA:s ekonomi. Fast till presidentens försvar var det en extrem lågkonjunktur, alltså den amerikanska depressionen, när han var president. Senare i livet blev Martin Van Buren en stark talesperson mot slaveriet.
William Henry Harrison var militärofficer och även USA:s nionde president. Om han var särskilt lämpad till att vara president fick man aldrig reda på då han dog cirka en månad efter han tillträtt. William Henry Harrison är den person som suttit kortast tid som USA:s president någonsin.
John Tyler var USA:s tionde president och blev bland annat känd för att ha annekterat Texas som då blev en av USA:s alla delstater. Tyler hade totalt 15 barn med två fruar. Han var även känd för att ha ägt omkring 70 slavar.
Hans första fru tycket slavägande var hemskt, medan hans andra fru inte hade speciella åsikter i frågan. John Tyler ska dock inte ha varit någon grym slavägare utan ha behandlat slavarna någorlunda humant. Tyler var alltid för slaveriet, både under och efter sin politiska karriär.
James K. Polk kallas för den sista starke presidenten innan amerikanska inbördeskriget. Polk utvidgade USA:s gränser rejält tack vare sin roll i fredsförhandlingen mellan England och Mexiko.
Som president upplevde han den största territoriella utvidgningen i amerikansk historia genom överenskommelse med England och krig med Mexico.
Polk var även hyllad som en man som stod för det han sa. Han sa bland annat att han bara skulle vara president en mandatperiod. Det löftet höll han trots att han enkelt kunde ha vunnit omvalet då han var sedd som en populär erövrare och även en president som sänkte skatterna för vanligt folk.
Zachary Taylor var vad USA kallar för en krigshjälte. Han var med i USA:s armé i över 40 år och blev en stor hjälte i det Mexikanska kriget där USA annekterade Texas.
Om Taylor skulle ha blivit en bra president eller inte är oklart. Han hann inte med så mycket innan han dog 1950, omkring 13 månader efter han tillträtt som president.
Taylor fick dock beröm i efterhand för att ha varit bra på att försvara enigheten för USA:s stater från de som ville splittra nationen.
Efter Zachary Taylors död blev vicepresidenten Millard Fillmore president. Han blev bland annat känd för att vara den sista presidenten som varken var demokrat eller republikan.
Millard Fillmore blev känd som en bra debattör och förhandlare. Han såg bland annat till att USA:s inbördeskrig fördröjdes i många år tack vare sina förhandlingar med delstaterna Utah och New Mexico. De blev lovade att få ha slavar så länge Kalifornien fick bli en del av USA i egenskap av en fri stat.
Franklin Pierce var bland annat känd för att ha köpt de områden som idag är Arizona och New Mexico från Mexiko för 10 miljoner dollar. Pierce ville även köpa Kuba från Spanien, men det fick han inte för spanjorerna. Då blev Pierce lite tjurig och ville ta över ön militärt, men det struntade han till slut i.
James Buchanan var USA:s 15:e president. Han var president precis innan amerikanska inbördeskriget inleddes. Ärligt talat var han inte känd för att ha uträttat särskilt mycket. Han var diplomat, och det märktes.
Buchanan uttryckte tydligt att det var de enskilda staternas rätt att ha slavar, men att de som hade slavar samtidigt stod ansvariga inför Gud och resten av världen för att de lät slaveriet fortgå. Hans hållning var lite lagom vag och sannolikt ingen större tröst för hårt arbetande slavar som bara ville vara fria.
I många undersökningar är Abraham Lincoln framröstad som den mest populäre presidenten genom tiderna och stadig tvåa är ofta George Washington. Anledningen till att många gillar Lincoln är för att han stred politiskt för att USA skulle fortsätta vara en samlad stat.
Han var också drivande i inbördeskriget där han såg till att slavarna fick sin frihet efter att nordsidan vunnit. Abraham Lincoln såg alltså till att svarta amerikaner fick samma rättigheter som alla andra, även om det inte var så rent praktiskt på grund av utbredd rasism.
Lincoln mördades 1865 av en sydstatssympatisör som inte var nöjd med att sydsidan förlorat inbördeskriget.
Andrew Johnson var vicepresident när Abraham Lincoln sköts till döds, så efter det hänt blev det han som fick ta över presidentskapet. Johnson var främst känd för att ha behandlat de sydstater som förlorat inbördeskriget på ett bra sätt.
Majoriteten av alla personer från sydstaterna som accepterade Förenta staternas trohetsed blev benådade för det de gjort. Han strukturerade dock om sydstaterna ganska rejält, även om sydstaterna nästan direkt fick välja sitt eget styre.
Johnson har fått lite kritik för att ha varit för förlåtande mot slavägarna. Många rebellstater hade nämligen slavägare som inte brydde sig om det de lovat presidenten, och i stället återigen började förtrycka svarta som tidigare varit deras slavar.
Ulysses S. Grant var en av de mest populära presidenterna i 1800-talets USA. Han var en gammal krigshjälte från inbördeskriget som stod upp för alla medborgares rättigheter.
Till skillnad från Andrew Johnson var Ulysses S. Grant mera handlingskraftig. Han såg bland annat till att svarta fick skydd av lagen så att det blev betydligt svårare att diskriminera svarta personer. Han såg även till att bekämpa Ku Klux Klan med hjälp av den amerikanska armén som besegrade klanen på ett enkelt sätt.
Historiker betraktar Rutherford B. Hayes som en ganska bra president. Mest väsen var det dock när Hayes valdes till president. Det var nästan "dött lopp" mellan Hayes och demokratiska Samuel Tilden. Det var den sista staten som avgjorde utgången, och både Hayes och Tilden påstod att de vann den delstaten.
Att båda skulle ha vunnit var förstås en omöjlighet, och på grund av ett öppet bråk mellan partierna kunde ingen president väljas. Men till slut stod Hayes som vinnare, och demokraterna gick med på det så länge de fick dra tillbaka sina trupper från South Carolina och Louisiana.
Hayes är i stort lite av en mellanmjölkspresident. I princip ingen kommer ihåg honom, förutom Paraguay förstås. De gillar honom för att han hjälpte till att förhandla fram en bra lösning för dem vid fredsavtalet mellan dem och Argentina.
James A. Garfield hann bara vara president i ett par månader innan han blev mördad. Mördaren hette Charles J. Guiteau och var även han republikans politiker. Han trodde, mycket felaktigt, att det var han som var den största bidragande orsaken till Garfields seger i presidentvalet när det verkligen inte var så.
Garfield var helt emot olika säkerhetsåtgärder som föreslogs såsom att han skulle ha beväpnade vakter som skyddade honom mot hot. Men det bristande säkerhetstänket lönade sig inte. Guiteau sköt Garfield till döds på en tågstation där presidenten var i princip helt oskyddad.
Motivet för mordet var främst att Guiteau var arg för att han väntade på en "tack för hjälpen"-belöning från Garfield som logiskt nog aldrig kom.
Guiteau trodde själv att han skulle bli president efter han mördat Garfield, men det blev i stället en häktescell som väntade. Charles J. Guiteau hoppades på att få vård i stället för fängelse, men han fick ingetdera. 1882 blev Guiteau avrättad genom hängning.
Chester A. Arthur var vicepresident när James A. Garfield avrättades, så då blev det därför han som fick ta över rollen som president.
Arthur var en amerikansk advokat som skötte sig ganska väl.. Hans presidentperiod var inte så dramatisk. Arthur fick lite kritik för hur han hanterade vissa ekonomiska frågor och för att han gjorde det svårare för invandrare att ta sig in i landet. I synnerhet invandrare från Kina.
Året efter Arthur avslutat sin tid som president blev han sjuk och dog. Chester A. Arthur har många gånger blivit framröstad som en av de presidenter som är lättast att glömma bort.
Grover Cleveland berömdes ofta för att ha bra egenskaper såsom integritet, ärlighet och sunt förnuft. Under hans första presidentperiod stred han bland annat för att införa lägre skatter och en mer effektiv form av kapitalism.
Men efter att han varit president i cirka 15 månader drabbades landet av en tung lågkonjunktur. Den blev Cleveland beskylld för att ha orsakat, vilket också ledde till att han förlorade omvalet mot nästa president i listan
USA:s 23:e president, Benjamin Harrison var advokat och hade även arbetat inom det militära.
Harrysson hann med en hel del under sina fyra år som president. Han satte upp skyddstullar som skulle skydda den inhemska industrin. Han såg även till att sex nya stater gick med i USA, och han öppnade även ett flertal nationalparker som finns kvar än idag.
Benjamin Harrison ville också förbättra situationen för de svarta. Detta skulle bland annat ske genom att öronmärka pengar till utbildningssatsningar som skulle göra att svarta fick det bättre. Det förslaget gick dock inte igenom.
Harrison blev till slut en ganska impopulär president. Folk gillade inte att han hade satt upp så höga skyddstullar på varor, och de gillade inte heller att styret spenderade för mycket pengar. Vid omvalet 1892 förlorade Harrison mot nästa president i listan.
Här har vi honom igen; Grover Cleveland. Inte heller den sista presidentperioden var han någon fegis, för här hände det mycket. Han fick bland annat kritik för att ha blandat sig i en tågstrejk i ett försök att rädda USA:s ekonomi. Cleveland gick även emot sitt eget parti i vissa ekonomiska frågor.
I slutet av hans presidentperiod var Grover Cleveland ganska illa omtyckt. I princip ingen gillade honom, inte ens demokraterna. Fast värt att veta är att nästan alla historiker hyllar honom som en ideal ledare med perfekta ledaregenskaper. Utan hans positiva egenskaper tror historikerna att han varit än mer impopulär bland folket.
William McKinley var USA:s 25:e president. Han var särskilt populär bland industristaterna. Främst då han höjde tullavgifterna för att skydda den inhemska industrin, och för att således kunna hålla de nationella lönerna höga.
Han såg också till att USA återhämtade sig från en hård ekonomisk tid, vilket gjorde att han blev populär både bland demokrater och republikaner, men mest bland republikaner förstås. McKinley såg även till att vinna omvalet 1900.
Någon andra presidentperiod blev det dock aldrig för William McKinley. Han mördades av en anarkist som i princip inte hade koll på något. Han såg McKinley som en symbol för förtryck, och en värld utan McKinley i den var något som skulle främja anarkismen.
Mördaren hette Leon Czolgosz. Han sköt McKinley på öppen gata framför tiotusentals åskådare medan presidenten höll ett tal. William McKinley dog på sjukhuset i september 1901.
Leon Czolgosz försvarare pekade på att han var psykiskt störd. Det var han förstås, men inte så verklighetsfrånvänd att han slapp slå sig ned i den elektiska stolen. Leon Czolgosz avrättades i oktober 1901. "Jag ångrar ingenting", så löd hans sista ord.
Theodore Roosevelt var USA:s 26:e president, och han var faktiskt riktigt populär. Roosevelt tog över presidentskapet efter mordet på William McKinley. Då Roosevelt blev president "redan" som 42-åring är han även idag USA:s yngste person som suttit på en presidentpost.
Under sin karriär som president kämpade Theodore Roosevelt för många saker. Däribland för att använda landets naturresurser på ett ansvarsfullt sätt. Roosevelt var även en duktig förhandlare. Hans förmåga att förhandla fram en lösning på Rysk–japanska kriget ledde till att han fick Nobels fredspris 1906.
En lite lustig sak är att han gett namn åt teddybjörnen. Vid en jakt togs en björn till fånga och klubbades ner. Roosevelt ombads att skjuta björnen men vägrade. Den här teddybjörnen användes sedan vid omvalskampanjen 1904.
William Howard Tafts företrädare Theodore Roosevelt lutade lite mer åt vänster jämfört med sina partikollegor. Detsamma gällde också för William Howard Taft som i sin tur valts ut personligen av Theodore Roosevelt för att bli hans efterträdare.
Taft genomdrev många typiskt demokratiska reformer såsom att han gav kongressen makt att ta ut inkomstskatt från både företag och arbetstagare. En starkare stat hittar man sällan på republikanernas vill-ha-lista. Taft drev också igenom ekonomiska reformer som var bra för de som tjänade minst.
Woodrow Wilson var USA:s 28 president. Han var bland annat advokat, jurist och statsvetare. Wilson såg till att stärka fackföreningsrörelsen, och han fick också igenom en massa välfärdsreformer som skyddade de svagaste i samhället.
Utrikespolitiskt försökte han hålla USA på behörigt avstånd från första världskriget. Men de tankegångarna höll inte i längden. 1917 gick USA med i första världskriget för att som Wilson påpekade "trygga världen åt demokratin".
Woodrow Wilson var också delaktig vid fredsförhandlingarna i Versailles då man bestämde att Tyskland skulle straffas för sin roll i första världskriget. Han var också drivande vid skapandet av fredsprogrammet Nationernas förbund, och för det fick han Nobels fredspris 1919.
Wilson jobbade på tok för hårt under slutet av sin presidentperiod trots att både anhöriga och läkare varnat honom för att göra det. Under en större kampanjturné fick han en stroke och blev förlamad i den vänstra delen av kroppen.
Wilsons vicepresident, rådgivare och fru hade ett stort inflytande över honom under de sista åren av hans tid som president. Egentligen ville man avsätta Wilson då han var oförmögen att vara president på grund av sina hälsoproblem, men det gick inte för det fanns inga regler om det i konstitutionen.
Warren G. Harding var innan sin tid som president en framgångsrik tidningsutgivare. Fast han hade det inte lätt innan han blev vald. Demokraterna beskyllde honom för att vara medlem i rasistiska Ku Klux Klan (KKK), och de anklagade honom också för att ha svart påbrå i släkten vilket tydligen var olämpligt på den tiden.
Som president var Harding mycket populär. Han drev igenom populära reformer som stärkte välfärden, och såg bland annat till att USA fick 3 000 nya barnavårdscentraler. Han förbättrade dessutom villkoren för svarta amerikaner trots att KKK var som starkast under denna tid.
Fast även om Harding ville hjälpa USA:s svarta befolkning var det svårt för honom att få igenom majoriteten av sina förslag som skulle hjälpa svarta amerikaner. Harding var nämligen allmänt hatad av sydstaternas ledamöter i kongressen och de röstade ner hans förslag i princip hela tiden.
Vid 57 års ålder, alltså 1923, dog Warren G. Harding av en hjärtattack. Även om Harding fick igenom en massa bra saker blev han ihågkommen som omogen och korrumperad. Under sin presidenttid var han inte så sugen på att jobba utan ägnade stora delar av sin tid åt kortspel och andra nöjen.
Harding såg också till att utse vänner och bekanta på höga politiska poster, vilket ledde till än mer korruption och mindre effektivt styre.
Calvin Coolidge arbetade som advokat innan sin tid som USA:s 30:e president. Hans presidenttid underlättades inte av alkoholförbudet som republikanerna också drivit igenom. När vanligt folk inte fick dricka öl och sprit ökade brottsligheten och korruptionen i landet vilket inte såg bra ut för Coolidge.
I övrigt var han en typiskt republikansk president. Han sänkte inkomstskatten från 60 till 25 procent. Han höjde importtullarna och var en hängiven isolationist som tyckte att USA skulle sköta sig själva. Men även om Coolidge var emot frihandel hjälpte han Tyskland med deras dåliga ekonomi som de fått efter första världskriget.
Herbert Hoover var en amerikansk ingenjör som var USA:s 31:e president. Hans tid som president präglades mycket av att försöka få igång USA:s ekonomi. Det var nämligen en stor ekonomisk kris under hans presidenttid som kallades för den stora depressionen.
Ett av hans viktigaste försök för att få igång ekonomin var att uppmuntra företagen att satsa hårdare och anställa fler personer. Men det var ett misslyckat försök som inte gjorde någon skillnad.
Hoover var även en uttalad antikommunist som ofta påpekade att alla västländer skulle gå samman och krossa den gudlösa kommunismen.
Franklin Roosevelt var en amerikansk jurist som blev USA:s 32:e president. Totalt var han president i tolv år, vilket gör att Roosevelt är den president som regerat längst i USA:s historia. Han tog USA genom depressionen, och även genom andra världskriget. Så han var en minst sagt betydelsefull president.
Roosevelt var även en obotlig optimist, mycket tack vare att han gick vinnande ur striden med sjukdomen polio. Han var även en duktig taktiker som arbetade nära Winston Churchill och Josef Stalin för att de tillsammans skulle kunna knäcka Hitler och Nazityskland.
Franklin Roosevelt blev också känd för att ha haft ett utomäktenskapligt förhållande med sin sekreterare Lucy Mercer. Det finns olika förklaringar om vad som hände sedan.
Den mest populära förklaringen är att Roosevelt lyckades övertala sin fru Eleanor Roosevelt att stanna kvar i äktenskapet för USA:s och hans politiska karriärs skull. Och det ska Eleanor ha gått med på med motkravet att han skulle hålla avstånd till Mercer.
Enligt Time Magazine höll inte Franklin Roosevelt det löftet. Han ska ha fortsatt sitt förhållande med Mercer, och bland annat åkt på semestrar med henne. Roosevelt dog 1945. Han efterträddes av den dåvarande vicepresidenten, och nästa president på listan som du kan läsa om nedan.
Harry Truman blev president efter Franklin D. Roosevelts död. Men han vann faktiskt också presidentvalet 1948, vilket generellt sågs som överraskande.
Truman var president under en hektisk tid för USA. Han beordrade användningen av kärnvapen mot Japan och deras städer Hiroshima och Nagasaki. Truman är faktiskt ensam om att ha använt kärnvapen mot en fiende i ett aktivt krig.
Komplett lista: USA:s största städer.
Han var även med om början av det kalla kriget, där USA och Sovjetunionen var minst sagt misstänksamma mot varandra.
Trumandoktrinen är ett välkänt begrepp. I denna doktrin lovades stater som angreps av odemokratiska länder USA:s stöd. Udden var naturligtvis riktad mot Sovjetunionen.
I ungefär 40 år färgade Trumandoktrinen USA:s utrikespolitik tillsammans med dominoeffekten. Med dominoeffekten menas att om ett land faller för kommunismen kommer fler länder falla inom kort, precis som dominobrickor.
Trumandoktrinen räknas sällan som aktiv idag. Donald Trump la inte så stor vikt med den, medan Joe Biden sannolikt hade både Trumandoktrinen och dominoeffekten i bakhuvudet när han hjälpte Ukraina militärt och ekonomiskt när de blev anfallna av Putin och Ryssland i början av 2020-talet.
Truman var en president som hade ett ganska lågt förtroende av folket medan han styrde. Synen på honom idag är dock betydligt mer positiv. Han beskrivs av historiker som en av USA:s 10 främsta presidenter.
Om Truman hade kunnat bli en lika långvarig president som Roosevelt vet man inte. Han ställde nämligen inte upp i omvalet 1952. Den person som vann det valet är nästa president i listan.
Innan Eisenhower blev president var han överbefälhavare i den amerikanska armén. I USA:s armé hade han den näst högsta befälsgraden: General of the Army. Han var också Natos överbefälhavare åren innan han blev president.
Eisenhower var en populär president. Han byggde bland annat ut motorvägar och såg till att USA hade en bra ekonomisk tillväxt.
Han beskrevs ofta som en ganska vänsterorienterad president, för att vara republikan vill säga. Eisenhower gick inte med på att sänka skatterna trots att partiet ville det. Han såg även till att bygga vidare på det socialförsäkringssystem Franklin Roosevelt och Harry Truman skapat, trots att de var demokrater.
John F. Kennedy kom från en rik familj och hade en hög utbildning från Harvard i Internationella relationer innan han blev president. Presidentvalet vann han med knapp marginal framför republikanernas Richard Nixon.
Politiskt såg han till att svarta fick större rättigheter i samhället tack vare de ökade medborgarrättigheter som han drev igenom. Kennedy såg även till att sänka skatterna i USA.
Kennedy mördades 1963 av Lee Harvey Oswald som var en tidigare yrkesmilitär i USA:s armé. Men Oswald blev själv mördad två dagar senare av en nattklubbsägaren vid namn Jack Ruby.
Mordet på Kennedy har väckt starka debatter. Vissa tror till exempel att det fanns en till person som var delaktig vid mordtillfället. Då Lee Harvey Oswald mördades så strax inpå mordet på Kennedy finns det inte heller någon träffsäker förklaring till varför Oswald gjorde som han gjorde.
Konspirationsteorierna om mordet är många. En av de mer populära teorierna säger att Oswald inte hade något emot Kennedy, utan valde att mörda honom för att bli känd.
Lyndon Baines Johnson tog över presidentskapet efter att John F. Kennedy blivit mördad. Men han valdes faktiskt på egna meriter efter att ha besegrat republikanernas Barry Goldwater vid 1964 års presidentval.
Johnson blev bland annat känd för att ha drivit igenom Great Society-lagstiftningen. I den lagstiftningen fanns det bestämmelser som bland annat stärkte rättigheterna för svarta personer, och förbättrade sjukvården och utbildningsalternativen för fattiga. Han stärkte även miljöskyddet.
Lyndon Johnson var också känd för att ha en bestämd personlighet då han oftast kunde, mer eller mindre, tvinga mäktiga personer att gå med på hans förslag.
Utrikespolitiskt såg Johnson till att stärka USA:s inblandning i i Vietnamkriget. När han var president satte han in över 500 000 man i stridande trupper i Vietnam. Men i takt med att fler och fler amerikaner dog i Vietnam blev protesterna mot kriget mer och mer högljudda. Upplopp startades och kriminaliteten sköt i höjden.
Lyndon Johnson blev impopulär i slutet av sitt presidentskap. Hans motståndare kritiserade honom dels för att han ska ha misslyckats i Vietnam, och dels för att han inte kunde hålla ordning på brottslingar och demonstranter hemma i USA.
Johnson ville fortsätta vara president och försökte bli omvald 1968. Men det försöket misslyckades. Han var vid den tiden så impopulär att han gav upp mitt i sin omvalskampanj.
Hur bra Lyndon Johnson lyckades under sin tid som president råder det delade meningar om. Men många historiker är överens om att han i stort lyckades inrikespolitiskt, och misslyckades utrikespolitiskt.
Richard Nixon var jurist, och så även USA:s 37:e president.
Inrikespolitiskt såg han till att socialförsäkringssystemet stärktes. Han drev också igenom satsningar för att bekämpa droganvändningen och för att förbättra cancerforskningen. De programmen kallades för "War on Drugs" och "War on Cancer".
Han drev också igenom hårdare vapenlagar och grundade det amerikanska miljödepartementet EPA. Även om Nixon gjorde mycket rent inrikespolitiskt var det hans utrikespolitik han blev mest ihågkommen för. Nixon beskylls för att ha fördröjt fredsförhandlingarna i Vietnam vilket kostade många unga amerikaner livet.
Han hjälpte också till med att störta Chiles regering, och han bedrev så kallad pingpongdiplomati i syfte att få diplomatiska band med Kina.
Slutet av hans presidentskap var omtalat. Han var inblandad i den så kallade Watergateskandalen där fem inbrottstjuvar greps i det demokratiska partiets högkvarter i Watergate. Tjuvarna ville komma över politiska hemligheter som rörde demokraterna, men det hela blev början på en skandal som kunde kopplas till Vita huset och Nixon.
Nixon avslöjades som en bedragare. Han fuskade med skatten, han fick olagliga kampanjdonationer, han avlyssnade fiender och han beordrade hemliga bombningar och avlyssningar. Nixon försökte tona ner Watergateskandalen men varken media eller folket köpte det.
Nixon avgick "frivilligt", men om han inte gjort det hade kongressen med största sannolikhet avsatt honom. Ett av Nixons mest kända citat är det tragikomiskt felaktiga uttalandet "I am not a crook".
Ford var USA:s 38:e president, och faktiskt den enda president som aldrig blev vald till vare sig president eller vicepresident via ett regelrätt val.
Efter att Richard Nixon avgått på grund av Watergateskandalen skulle egentligen vicepresidenten Spiro Agnew träda in. Men så blev det inte då Agnew avgått på grund av skattebrott och mutbrott.
Förenklat valdes Gerald Ford som president för att både demokraterna och republikanerna tyckte om honom. Vid tiden innan sitt presidentskap var Ford gruppledare för republikanerna i representanthuset där han ska ha gjort ett riktigt bra jobb.
I rak motsats till Nixon sågs Ford som genomärlig person, vilket också var den största anledningen till att även demokraterna gillade honom.
Det första Ford gjorde som president var omtalat. Han gav nämligen alla som företrätt Nixon amnesti, vilket innebar att de slapp ställas till svars för allt de gjort. Ford hävdade dock bestämt att amnestin var nödvändig för att USA skulle kunna gå vidare och återhämta sig från Watergateskandalen.
Ford var främst känd för att ha mildrat två trauman för USA: misslyckandet i Vietnam och Watergateskandalen. Det var också något som historiker berömt honom för i efterhand.
Gerald Ford utsattes för sammanlagt två mordförsök, och för ovanlighetens skull var det kvinnor som försökte skjuta presidenten. Först försökte Lynette "Squeaky" Fromme skjuta honom, och bara sjutton dagar senare försökte Sara Jane Moore göra samma sak.
Båda missade, och fick långa fängelsestraff. Kvinnorna släpptes i slutet av 2000-talet efter att ha avtjänat omkring 35 år av sina straff.
Jimmy Carter började med att berömma Gerald Ford för hans förmåga att få fram lugn och stabilitet efter alla skandaler.
Carters största framgång som president var att han lyckades få Egypten och Israel att skriva under ett fredsavtal. Tack vare Carters insatser som fredsmäklare fick han Nobels fredspris för 2002.
Jimmy Carter såg också till att ge alla som vägrade strida i Vietnam, alltså så kallade "draft dodgers", full amnesti. Han såg även till att skapa en mer hållbar energipolitik där fokus låg på att hålla nere energiförbrukningen och att satsa på ny och mer miljövänliga sätt att framställa energi.
Jimmy Carters stora misslyckande var att han inte lyckades förhandla fram ett fritagande av den gisslan som togs på amerikanska ambassaden i Iran 1979. Bensinkrisen och Sovjets invasion av Afghanistan var två ytterligare faktorer som bidrog till Carters fallande opinionssiffror.
Carter försökte bli omvald till president 1980, men det gick inte så bra. Han var inte ens nära att vinna mot republikanernas presidentkandidat Ronald Reagan, som också blir näste man på listan.
Ronald Reagan var en populär president. Historiker rankar honom ofta på den övre halvan av alla USA:s presidenter både vad gäller popularitet och hans beslut som makthavare. Ronald Reagan var betraktad som charmig med en hög social kompetens, vilket bidrog till att både folket och andra politiker tyckte om honom.
Reagan var en typisk republikan. Han höjde skyddstullar och sänkte landets genomsnittliga skattesats från 70 % ner till 28 %. Reagan ville bevisa att lägre skatter bidrog till högre tillväxt, och efterhand ska man lyfta på hatten och säga att han fick rätt för sin sak.
Reagan var en stor anhängare av NASA, och valde att ge dem mer pengar än tidigare. Han offentliggjorde också planerna för det projekt som kom att mynna ut i byggandet av den internationella rymdstationen.
Reagan höjde även budgeten för skolan, brottsbekämpningen och militären. Särskilt ihågkommen är han för upprusningen av USA:s armé.
Bland det Reagan fick kritik för var att han inte kritiserade Sydafrika för sin apartheid, och för att han var lite väl fixerad vid att skapa ett rymdbaserat lasersystem som främst skulle fungera som ett försvar mot kärnvapenattacker.
Han var inte heller särskilt intresserad av att prata om, och ta fram förslag för, att mildra AIDS-epidemin. Första gången han uttalade sig om AIDS-epidemin var 1987, alltså sju år efter första utbrottet av AIDS i USA.
När Reagan lämnade över stafettpinnen till nästa president var klyftorna mellan fattiga och rika större än tidigare, och USA hade också dragit på sig ett stort budgetunderskott.
George HW Bush, även kallad George Bush den äldre arbetade bland annat som diplomat och banktjänsteman innan han blev president. Han var också vicepresident under den tid Ronald Reagan var president.
Bushs inledande tid som president var rätt odramatisk. Han behövde inte förändra så mycket då han som vicepresident till Reagan redan haft en del att säga till om innan sin egen mandatperiod som president.
George H.W. Bushs tid som president präglades främst av hans sätt att bedriva utrikespolitik. Bush den äldre såg Sovjetunionen falla, och uttalade då sitt stöd till de nyblivna staterna. Men trots det kunde han behålla en bra relation med Sovjet, senare Ryssland.
1989 var det krig. Då invaderade USA Panama och avsatte deras diktator som var anklagad för narkotikasmuggling. 1990 var Bush den äldre på krigsstigen igen, och denna gång var det Irak och Saddam Hussein som fick erfara varför USA inte har råd att ge sin egen befolkning subventionerad sjukvård.
USA och Bush var arga på Saddam Hussein för att han invaderat Kuwait. Bush bad Saddam att dra tillbaka sina trupper, men när det inte hände inleddes Kuwaitkriget 1991. USA och deras allierade var totalt överlägsna Saddam Husseins trupper. Husseins soldater var ute från Kuwait inom loppet av 100 timmar.
Bush den äldre bad dock de amerikanska soldaterna att stanna vid gränsen mellan Irak och Kuwait för att inte eskalera kriget ytterligare. Saddam Husseins regim kunde på grund av det stanna kvar vid makten ett tag till.
Även om Bush den äldre lyckades bra med utrikespolitiken hade han inte lika mycket tur på inrikessidan. USA hade ett stort budgetunderskott, och för att kunna mildra det var Bush tvungen att höja skatterna. Det gillade inte folket, och i synnerhet inte hans eget parti som i princip alltid vill sänka skatterna.
Bush den äldres sista stora insats som president var att benåda sex korrupta tjänstemän som under Reagans tid underlättat vapenförsäljning till Iran trots att USA hade ett embargo mot dem. En av de personerna var Caspar Weinberger, som under tiden för brotten varit USA:s försvarsminister.
Främst på grund av Bush den äldres svaga avslutning som president blev han inte omvald. Det blev istället demokraten Bill Clinton som tog över rodret, och honom berättar vi mer om nedan.
Innan sin tid som president var Bill Clinton jurist och demokratisk politiker. Som många andra demokrater ville Bill Clinton stifta lagar för att skydda de svagaste, och det gjorde han också.
Clinton höjde barnbidraget, införde kravet om barnunderhållsersättning och införde lönebidrag så att långtidsarbetslösa och socialbidragstagare enklare skulle kunna få jobb.
Bill Clinton och hans fru Hillary Clinton försökte tillsammans ta fram ett globalt sjukförsäkringssystem som alla amerikaner skulle omfattas av. Men det gick inte, republikanerna vägrade gå med på det.
Bill Clinton blev även känd för USA:s inblandning i Kosovokriget. I det kriget gick USA och Nato in och fullkomligt krossade serberna med hjälp av sitt flygvapen. Serberna drog sig tillbaka och en internationell säkerhetsstyrka under ledning av Nato sattes in för att hålla freden vid liv.
Även om Clinton hann med mycket under sin tid som president är det förmodligen hans förhållande med praktikanten Monica Lewinsky som gett mest eko. Som CNN säger ska Clinton ha stoppat in en cigarr i vaginan på Lewinsky och sedan själv tagit ett bloss och sagt: "It tastes good".
Bill Clinton förnekade under en lång tid att han och Lewinsky haft ett förhållande, men till slut kom erkännandet. Att han erkände såg vissa som en lättnad, men erkännandet kom för sent. Clinton hade redan ljugit om förhållandet när han var under ed, och även ställts inför riksrätt för sina lögner.
Makan Hillary ska inte heller varit överlycklig över relationen och Bills erkännande. Enligt New York Post ska hon ha slagit Bill blodig med en bok natten efter erkännandet. Vita Huset hävdade att det blod som hittades kom från att Bill "sprungit in i en dörr" mitt i natten, men det är förmodligen få som köper den förklaringen.
Så även om Bill Clinton gjorde mycket som var bra är han idag av många ihågkommen som en tvivelaktig lögnare.
George Walker Bush, son till den tidigare presidenten George Walker Bush, blev USA:s 43 president år 2001. I presidentvalet 2000 besegrade han Al Gore med mycket liten marginal.
Innan han blev president var han affärsman med en utbildning som civilekonom på Harvards universitet. Han var också republikansk politiker. Fram tills han var i 40-årsåldern var Bush ganska omogen och vad han själv beskriver som skakig. Han drack mycket och åkte dit för rattfylla 1976.
Men efter hans kristna pånyttfödelse lugnade han ner sig och satsade också helhjärtat på politiken.
George W. Bushs tid som president präglades nästan helt av hans krig mot terrorn efter 11 september-attackerna 2001. Innan dess berättar vi om hans arbete som president inom inrikespolitiken.
Som många andra republikanska presidenter sänkte han skatterna. Han drev även igenom en ganska sträng immigrationspolitik. Illegala invandrare som ertappades på amerikansk mark skulle skickas tillbaka, och icke-permanenta uppehållstillstånd skulle vara normen.
Miljöfrågorna svängde han lite i. I början av presidentskapet brydde han sig inte mycket om internationella miljömål såsom Kyotoavtalet. Men framåt slutet av sin tid som president la han ett större fokus på miljöfrågor. 2008 erkände han att den globala uppvärmningen var ett faktum och han valde då att lägga 2 miljarder dollar inom satsningar på ren energi.
11 september 2001 attackerades USA av terrorister med Usama Bin Laden i spetsen. Terrorister kapade flygplan och flög in dem i olika mål, däribland Word Trade Center i New York. Reaktionen från George W. Bush var omedelbar. Han förklarade direkt krig mot terrorn.
Det första krigsmålet var Afghanistan som attackerades för att de vägrade lämna ut terroristen Usama Bin Laden. Afghanistans försvar krossades totalt nästan direkt, men Usama Bin Laden hittade de aldrig.
Det första krigsmålet var Irak och Saddam Hussein. USA:s underrättelsetjänst hade tidigare avslöjat att Saddam Hussein planerat att mörda hans pappa George H.W. Bush. Så Saddam var knappast populär redan innan krigen mot terrorn.
Några vidare bevis på att Irak skulle ha kärnvapen fanns aldrig. George W Bush ville klämma åt Irak och Saddam Hussein, och det gjorde han också. Iraks försvar var besegrat nästan direkt, men Saddam Hussein hittade man inte.
Till slut fick George W Bush sin vilja igenom, även om det inte var under hans tid som president. Både Saddam Hussein och Usama Bin Laden fick sina fiskar varma.
Saddam Hussein hittades 2003 och avrättades 2006 genom hängning. Han dömdes för brott mot mänskligheten. Usama Bin Laden sköts i sin tur ihjäl 2011 av amerikanska elitstyrkor.
Barack Obama föddes på Hawaii och blev USA:s 44:e president. Innan sin tid som president var han advokat och demokratisk politiker.
Obama ska beskrivas som en typiskt demokratisk president. Han satte ett maxtak på löner för offentliganställda tjänstemän, och stiftade lagar för att minska lönediskriminering.
Han lättade även på George W. Bushs lite hårdare invandringspolitik. Numera skulle illegala invandrare som kommit till USA som minderåriga kunna få arbetstillstånd i landet.
Det Obama främst blev ihågkommen för inrikespolitiskt var hans införande av ett nationellt sjukvårdssystem som i folkmun kallades för Obamacare. Systemet möjliggjorde att alla i USA fick råd att skaffa en sjukvårdsförsäkring. De som hade svårt att betala fick bidrag för att kunna inkluderas i systemet.
De båda demokraterna Jimmy Carter och Bill Clinton försökte driva igenom ett nationellt sjukvårdssystem. Men de misslyckades med det Obama uppenbarligen lyckades med. Historiker beskriver Obamas sjukvårdssystem som hans i särklass största framgång under hans tid som president.
Utrikespolitiskt blev han främst känd för att han drog tillbaka alla USA:s militära trupper från Irak.
Obama fick även Nobels fredspris 2009, bara omkring nio månader efter han tillträtt som president. Han fick priset med motiveringen att ha stärkt samarbetet mellan folk och för han hade en hård hållning mot kärnvapen.
Att Obama fick fredspriset tolkades av många som rent trams. Vissa tyckte att han fick priset för att Nobelkommittén ogillade George W. Bush så mycket att de gav ett pris till nästa president bara för de var överlyckliga för att ha sluppit Bush.
Det kan vara så att Obama fick fredspriset för att Nobelkommittén ville påverka honom i en viss riktning. Direktören vid Norska Nobelinstitutet, Geir Lundestad, har bekräftat för BBC att fredspriset inte fick den effekt på Obamas politik som Nobelkommittén själva hoppats på.
Donald J Trump är förmodligen USA:s mest vulgäre president någonsin. Han gick till val på att bygga en mur mot Mexiko som de också skulle betala för. Han blev även påkommen med att ha sagt en massa kvinnoförnedrande saker, och förlöjligade öppet en handikappad journalist som kritiserat honom.
Trump skulle också skicka demokraternas presidentkandidat Hillary Clinton i fängelse, och han kallade öppet henne för "crooked Hillary". Trump var förlusttippad vid presidentvalet men vann överraskande. Hans motstånd till invandring och att USA inte skulle lägga pengar på internationella åtaganden lockade många.
Under Trumps presidentperiod polariserades landet. Trumps anhängare var oerhört entusiastiska till hans program för att göra "America great again" medan demokraternas kärnväljare avskydde hans retorik.
Men hur gick det för Trump när han var president då?
Hans utlovade betalda föräldraledighet fick han aldrig igenom. Den gigantiska muren mot Mexiko påbörjades men byggdes inte klart. Och det var USA som betalade för den, alltså inte Mexiko.
Trump gjorde sig också ovän med Kina och var allt för sen med att införa åtgärder med mål att förhindra spridningen av covid-19. Sannolikt förlorade han mycket i opinionen på grund av sin slappa inställning till covid-19-pandemin.
Trump hade på agendan att vinna omvalet 2020, men så blev det inte. Mannen nedan, alltså Joe Biden, gick vinnande ur den striden. Efter att Trump förlorat valet stormade Trump-anhängare Kapitolium för de tyckte att demokraterna fuskat till sig segern.
Sammanlagt dog 5 personer i upploppet. Trump höll efter ett tag ett tal där han ville förmå demonstranterna att gå hem igen. Samtidigt påpekade Trump att han inte godkände valresultatet då han misstänkte korruption och fusk.
Trots att Donald Trump kallat Biden för "Sleepy Joe" under valet 2020 var Biden pigg nog att vinna över honom. Biden är gammal och trött. Det upprepade Trump trots att han själv bara är fyra år yngre än Biden.
Joe Biden var 77 när han valdes till USA:s president, och 78 när han svors in som president. Det är ett rekord, för ingen annan president har varit så gammal när han tillträtt.
Biden beskrivs som en mitten- och ibland en högerdemokrat. Han är inte alls lika vänsterlutande som exempelvis Bernie Sanders. Biden ställer sig ungefär mitt i det demokratiska partiets fålla mellan vänster och höger, eller kanske lite mer höger än så.
Rent politiskt tycker Biden att miljöarbetet är viktigt. Han arbetar också för att Nato-medlemsländerna ska komma närmare varandra, och för att HBTQ-rättigheterna ska stärkas världen över.
Biden har även uttryckt att han vill rusta upp USA:s infrastruktur. En stor satsning på snabbtåg ska göras, men det återstår att se hur väl utbyggt USA:s järnvägsnät blir under Bidens tid som president.
Artikeln kommer uppdateras löpande allt eftersom nya presidenter väljs och blir insvurna.
